Husbilen rullar för sista gången!

Jag fortsätter av någon anledning att låtsas att jag är i Whistler för att sammanfatta hur vinterns husbilssemester avslutades med våra sista mil på berg, i husbil, buss och flyg=)

Från pittoreska och mysiga Whitewater var kontrasterna enorma när vi rullade in i byn nedanför Whistler mountain sent om natten. Stort och glassigt vill jag lova! Här hittade till vår förvåning parkering att stå på mitt i smeten. Dock utan några möjligheter till el, såsom vi brukat plugga ur nån gammal granbelysning eller låna ström från pistmaskinsgarage tidigare på resan.

Vi missade säsongens största dump med några dagar och lagom till vi kom, var snön tung och uppkörd. Och uppenbarligen sätter två månaders åk och äventyr helt klart sina spår i kroppen även på en man i sina bästa år, om man inte vet vad försäsong heter dvs.. Och det var fler än jag bland mina husbilsbröder som passade in i den kategorin.=P Om det inte var ett överbelastat knä så var det en krämpa i axeln eller bara rent opepp. Opeppet mycket pga nederbörden två dagar efter ankomst liknades med någon slags tung regnperiod i amazonas mer än det där fluffiga vi haft några dagar tidigare.
Vi hade några lugna dagar tillsammans i Whistler där vi mest strosade omkring i det molniga systemet för att kolla vad all Whistler-hype handlade om, och de som var minst skadedrabbade kunde hoppa runt lite i parken som faktiskt var riktigt clean!

Men sista dagarna kände sig alla rätt nöjda med att börja knyta ihop påsen och åka hem!=)

Vi har haft en sån insane-in-the-membrain-bra resa tillsammans. Och nu fick den på något sätt ett schysst, naturligt avslut också. Alla kan vi tänka tillbaka på senaste månadernas eskapader med ett fånigt flin av grymma minnen.
Pulsen som pepprar som en AK5a innan ett köttigt åk i midjedjupt, vitt guld. Galna brottningsmatcher i husbilen, sena nätter efter än ny bykrog. Prestigen kring alla Yatzymatcher som gick av på vårt vardagsrums/köks/sovrums-bord.
Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet, men det är nog bara vi som var där som skulle kalla det läsvärt.=P

Så rullade husbilen för sista gången iväg från en skidort för att åka till Vancouver och flygresan hem.
Och där stod jag kvar, med lite mer packning än jag själv kan bära, och såg gamla bettan glida ifrån mig för sista gången..
Fyra femtedelar av vår lilla arme skulle flyga 3e och 4e mars från Vancouver.
Själv hade jag vid bokning i tidiga januari planerat att hälsa på vänner i Fernie, New York och Toronto, innan min hemresa till Sverige från NYC den 20mars.

Jag hade tänkt hälsa på min vän Robin i Fernie några dagar innan jag flög från Vancouver, men dels så hade jag inte gjort min geografiläxa när jag kom på den fixidén - det var på took för långt bort. Och dels så hade Robin redan åkt hem då han nappat på nytt kneg i Sverige.
Så jag slängde de genialiska planerna i en påse och stampade på den. Whistler skulle få en rejäl chans att visa sitt beryktade tryne, och jag ville hinna kolla in Vancouver någon dag också!

Men i Whistler kände jag ingen utom en Danne, som bor långt utanför och dit jag skulle behöva passa oregelbundna bussar varje dag.. Uscha. Dags att hitta boende i byn alltså!!=P

Som sällskapet ”Rullamedoss” tog vårt äventyr slut här för denna gång, och jag hade knappa tre soloveckor kvar.
Pat, Phill, Tobe och Klangen vill alla ge feta high fives till de som hängt med oss på resan! Och jag tackar grabbarna grus för en klockren resa med bästa tänkbara sällskap! Hatten av för er boys!!=)

Hur Whistler, Vancouver, New York och Toronto tog hand om en vilsen svennebanan med öppna armar skriver jag vidare om härnäst.

Nu är jag i Åre och göttar mig igen och det känns så jävla skönt!=D Igår fyllde jag ännu ett år närmare jättegammal och gjorde det på ett bokstavligt talat strålande sätt, i solsolsol och bluebird. Idag å andra sidan regnar det och verkar så ska göra några dagar. Men det gör inget. Åre levererar ändå!

WOOP WOOOP!
Erik Nylander


Tobe, Pat & Graham. Graham är en äldre herre som dumpat frugan och bor hos en polare i Whistler för tillfället. "Livin the dream" som Graham kanske skulle kallat det. En liftkompis som gääärna visade oss runt på hemmaberget. Tack.

Pat köpte en regnbågsjacka i Revelstoke. Riiiktigt het har det visat sig att inte bara vi tyckte. Varje dag är det massa okända rackare som överöser kommentarer över hur tjusig den är. Här var det någon random brud på stan som ville föreviga ett jackminne med kamera. Lustigt tycker vi.=)

Om det är något vi varit bortskämda med under resan är det att slippa köa! Här tog det dock tvärstopp. Whistler got the people, oh yeah!

Uppe vid glaciären på Whistler Mountain.

När vi kommer till ankarliftar får minsann inte vem som helst åka!

In i dimman! Peak to Peak kabinen mellan Whistler Mountain och Blackcomb Mountain, som ligger bredvid varandra och tillsammans bildar ett gigantiskt skidområde!

Det ser rätt härligt ut med lite puder som skvätter va?!. Men den snubben på brädan kommer ha träningsverk så han inte kan gå imorrn efter den svängen.. Snön var tuung.

Framförallt Tobe, men också Pat & jag hade problem med knäna, gamla som vi är. Här är det mitt högerknä som svällde upp rätt rejält i nån vecka efter en klippsmäll. Med knäskyddet på såg det lite ut som en muffins som ville välla över kanten på en form. Muffins. Mm gott!

Whistler by night.

Det är en jädra massa glitter, ljus och grejer som pryder Whistler villages gator! Jag kan bara tänka mig hur det kommer se ut till nästa års OS då mycket hålls här! ojoj.